Sätt de privata aktörerna under kontroll – men respektera och bygg vidare på vår rörelse!​​

Regeringen har meddelat att den omdiskuterade tillståndsplikten för skyddade boenden ska bli verklighet i mars 2024 och att barn för att få följa med sin mamma till skyddat boende behöver omhändertas enligt särskild lag. 

Idag var en dag då kartan segrade över verkligheten. Jag tror inte att någon med kunskap om verkligheten älskar den här reformen. Roks har protesterat mot båda delarna av förslagen.

Eget placeringsbeslut för barn – omhändertagande enligt särskild lag
Vad gäller barnen heter det att man stärker barns rättigheter men det finns en baksida. Det regeringen gör är att kapa ett givet band mellan mamma och barn. Barnet får inte som en given del följa med sin mamma bort från våldet. Istället ska samhället avgöra detta. 

Det kallas barnets rättigheter men alla vet att i ett samhälle med krympande resurser måste individen vara väldigt stark för att själv ta tillvara sin rätt. Vem ska göra det för barnen?

När kunskapen om barns utsatthet är låg, pappors rätt stark och resurserna små – då blir barn prisgivna åt tillfälligheter: Vad ser, orkar och kan just den socialsekreterare som möter det här enskilda barnet?

Tillståndsplikt för skyddade boende 
Vad rör kvinnojourernas boenden som har funnits i 40 år är det en fullkomlig omstöpning av verksamheten som läggs på bordet.

Självklart vill vi att samhället ska ta ett ökat ansvar i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, men det betyder inte att vi önskar att samhället kastar sitt rutnät över varje skrymsle där våldet finns. Kvinnojourernas stöd är unikt, bygger på ideella krafter och en kunskap som utvecklats och förts vidare i 40 år. Vi möter kvinnor som individer, vi bygger på hennes egen kraft och hennes aktörskap – det han har tagit. 

Jourerna ger stöd utifrån synen på henne som vanlig. En av oss. Vi lyfter skuld och skam och finns som ett brett och vardagligt och väldigt kunnigt stöd. Det är unikt. Sätt de privata aktörerna under kontroll men respektera och bygg vidare på vår rörelse och låt oss fortsätta utveckla vårt viktiga stöd och vår djupa kunskap. Vi behövs! 

Eftersom vi behövs så mycket är det svårt att se att vi inte skulle finnas kvar om tio år. Men, som rörelse förändras vi av de bestämmelser som planeras. 

Ökad statlig kontroll
Vi ser samma tendens i de flesta länder nu, att staten tar över det som varit fri organisering. Vi ser stora faror med det – även om vi inte betvivlar regeringens vilja att komma åt mäns våld mot kvinnor. Men orkar man analysen? Att de ideella kvinno- och tjejjourerna är en central del i detta arbete? Vi upplever inte det. 

Som rörelse tar vi idag emot ett väldigt surt kvitto på jourernas arbete under 40 år. Samtidigt har vi satt hela frågan på kartan och det är ju en stor, mycket stor sak. Nu fortsätter vi kampen för att förklara att kartan bara är bilden och att det är verkligheten som gäller. Det blir nästa 40 år. 

Roks – kunskap, trygghet, stöd. 

Jenny Westerstrand
Roks ordförande