Lotta levde i ett helvete – med våld, hot och trakasserier från en man som hon tidigare haft en relation med. När hon mördades förra sommaren hade hon misshandlats med så mycket övervåld att härdade poliser och sjukhuspersonal beskrivit det som ”det värsta de sett”.

Men mordet på Lotta hade kunnat undvikas – med rätt resurser och kunskaper. I dag, på Internationella Brottsofferdagen, kräver vi att det införs en ”lex Lotta”.

I Sverige dödas cirka 17 kvinnor varje år av en man som de har eller har haft en relation med. Det är en orimlig siffra. Först 2012 påbörjades ett arbete för att ta reda på vad som gått fel i de fall där samhället inte kunnat skydda en kvinna från att bli mördad. Utredningarna utförs av socialstyrelsen och omfattar sjukvården och socialtjänstens arbete. Än har de utredningarna visat just nästan ingenting. Det enda vi har fått är en samling pappersprodukter som påtalar redan välkända brister främst gällande hög arbetsbelastning och bristande rutiner i socialtjänst och sjukvård. Inga konkreta förbättringsförslag synes än.

Roks har i mer än 30 år arbetat för att kvinnor i Sverige ska tillförsäkras rätten till trygghet från våld. Socionomer utan gränser har under sina år arbetat med att stärka samma trygghet för kvinnor i världen. I slutet av 2016 samlade vi en grupp experter som vill ta krafttag för en snabbare utveckling av ansvariga myndigheters arbete.

Vi kräver en ”lex Lotta” som innebär att det i varje fall där en kvinna dödats genomförs en samlad utredning av inblandade myndigheters arbete i ärendet där erfarenheter från professionella tas till vara. Det är det effektivaste sättet att finna de systemfel som i sig kan vara små men som kan vara avgörande för en kvinnas liv.

Vi kräver också att den kunskap som redan finns erbjuds de studenter som i sin yrkesutövning kommer vara avgörande för kvinnors överlevnad. Jurister, poliser, socionomer och sjukvårdspersonal måste erbjudas högkvalitativ utbildning om mäns våld mot kvinnor, om brottsoffers reaktioner vid utsatthet och riskbedömningar.

Vi kräver även en nationell översyn över antalet platser på skyddade boenden som även innehåller en inventering över hur många platser det erbjuds kvinnor med specifika behov så som funktionsvariationer, behov av att ta med sig djur, psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Sveriges kvinno- och tjejjourer besitter en oerhörd erfarenhet inom området som inte får negligeras. Det finns all anledning att som samhälle aktivt verka för att fristående ideella kvinno- och tjejjourer ska finnas kvar och inte som i dag, till och från hotas med nedläggning på grund av bristande ekonomiska resurser.

Vi kräver vidare att myndigheter som brustit i sin hantering av ärenden som gäller mäns våld mot kvinnor ska ställas till svars. En myndighet som inte tagit sitt ansvar ska kunna anmäla sig själv till granskning och uppvisa hur de arbetar för att komma till rätta med bristerna i deras verksamhet.

Att förebygga att 17 kvinnor, förföljs, hotas, torteras och mördas i nära relationer är inget specialområde eller en kvinnofråga, utan allas ansvar.

Beatrice Unander-Scharin, vice ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Maria Hallenius Henrysson, Generalsekreterare Socionomer Utan Gränser