Idag släpper Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) en rapport där de gått igenom domar för att se hur mäns våld inom familjen påverkar utgången i en vårdnadstvist. Rapporten visar att domstolar tenderar att vara välvilligt inställda till föräldrar som slår sina barn. Trots att det förekommit våld är utgångspunkten många gånger att föräldrarna ska fortsätta dela på vårdnaden.

– Ofta handlar det inte om barnens rätt att träffa sina föräldrar utan pappors rätt att träffa sina barn. Män kan göra ganska mycket dumt mot mamman eller barnen innan han förverkat sin rätt till umgänge, säger juristen och forskaren Eva Diesen som skrivit rapporten. 

Totalt har hon gått igenom 100 fall varav 34 ledde till en dom. I majoriteten av de 34 domarna sker ingen förändring i vårdnaden trots att det förekommit våld inom familjen. Det vanligaste är att föräldrarna hade gemensam vårdnad innan och tingsrätten bestämmer att de ska fortsätta ha det. I 14 av fallen ändras vårdnaden så att den ena föräldern – vanligtvis mamman – får ensam vårdnad och pappan har umgängesrätt. 

– Domstolarna ska bedöma vad som är barnens bästa. Men oftast utgår man från en standardlösning om att gemensam vårdnad är det bästa trots att det bästa för barnet kanske är att slippa ha kontakt med en våldsam pappa, säger Eva Diesen.

Fram till 1991 var mamman ensam vårdnadshavare om föräldrarna inte var gifta. Då slogs det fast att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad så länge ingen av dem motsatte sig det. Idag har man en jämställd syn inom familjepolitiken som går ut på att båda föräldrarna ska vara delaktiga i barnens uppväxt. Även om den ena föräldern är våldsam eller på annat sätt olämplig ska man försöka hitta en lösning där barnet umgås med båda föräldrarna.

Men förändringarna inom det familjerättsliga området har också gjort det svårare för kvinnor som lämnar våldsamma män. 

Zozan Inci är ordförande på Roks och kommer i sitt arbete i kontakt med många kvinnor som gått igenom vårdnads-tvister där det förekommit våld. Zozan Inci tycker att det är fel att tvinga barn till att umgås med en förälder de inte vill träffa. 

– Jag träffar barn som är rädda för sin pappa men ändå tvingas vara hos honom vissa helger. Min erfarenhet är att det förstör barnets bearbetningsprocess, säger hon.

Rapporten visar också att det finns en seglivad myt inom rättsväsendet om att kvinnor är beredda att göra vad som helst för att få vårdnaden om barnen – även att ljuga om våld och övergrepp. Det innebär att deras trovärdighet ofta ifrågasätts trots att det saknas forskningsstöd för påståendet. Enligt rapportförfattaren Eva Diesen innebär det att kvinnor som går igenom en vårdnadstvist blir misstänkliggjorda.

– Man tror att brottsanklagelserna bara är ett sätt för kvinnan att vinna fördelar, säger hon.

Vårdnadstvister handlar om att bestämma vilken lösning som är bäst för barnen, men det är föräldrarna som är parter i målet. Linnéa Bruno är doktor i sociologi och skrev sin avhandling om familjerättstvister där det förekom våld. Hon tycker att barnen borde ha mer att säga till om.

– Tanken är att skydda barnen från föräldrarnas vårdnadstvister. Men som det ser ut idag inkompetensförklaras barnen och man lyssnar inte på dem, säger hon. 

Hon föreslår att man ska göra som i Norge där tingsrätten måste redovisa barnens vilja om de är över sju år gamla. 

– Det måste ske en förändring i lagstiftningen som stärker barnens ställning. Barn ska inte behöva bli utsläpade från skolan för att umgås med en förälder de inte vill träffa. Jag ser inte värdet i det, säger hon.