DEBATT: Gör sexköp till ett artbrott!

Vissa typer av brottslighet definieras som artbrott av svenskt rättsväsende. Det handlar om brottslighet som anses vara särskilt klandervärd eller skadlig, som kan vara svår att upptäcka och/eller som riktar sig mot samhällets centrala funktioner. Påföljden för dessa brott, även när de är mindre grova, anses som regel behöva vara ett fängelsestraff. Detta för att markera allvaret i gärningen. Skattebrott, narkotikabrott, jaktbrott, mened och våld mot tjänsteman är exempel på artbrottslighet.  

I linje med resonemang om vissa brott som artbrott menar vi att ytterligare en typ av brottlighet bör föras till denna krets: köp av sexuell tjänst respektive köp av sexuell handling av barn (BrB 6:9 och BrB 6:11). Det handlar om brottslighet nära förknippad med mänsklig utsatthet och organiserad brottslighet, vars upptäcktsrisk generellt sett är låg.

Forskning visar att gränsen mellan människohandel och prostitution är mycket svår att dra för den utomstående. Den som köper sex kan som regel inte veta om det är en människohandlad kvinna, eller rent av ett barn, vederbörande betalar för att använda sexuellt. Faktum är att den som själv blir föremål för människohandel kan ha svårt att se sin egen situation som sådan – som offer för människohandel. Processerna och teknikerna för att förvandla människor till handelsvaror är starka och omstöpande, därav brottets höga straffvärde i internationell rätt.

Europadomstolen har placerat människohandel för sexuella ändamål bland slaveriliknande praktiker. Artikel 4 i Europakonventionen förbjuder slaveri och slaveriliknande praktiker. Människohandel är därför förbjudet enligt konventionen. I ett antal domar har Europadomstolen lagt fast att de rättigheter som slås fast i artikel 4 utgör en av den europeiska värdegemenskapens absoluta mest grundläggande värden. Staterna har alltså en konventionsgrundad plikt att bekämpa människohandel enligt domstolen.

Människohandel är också ett av de brott som Europas rättsliga institutioner, i likhet med det övriga världssamfundet, ser mycket allvarligt på. Det är en av få typer av brottslighet som enligt EU-stadgan ger europeisk nationell polis mandat att göra gränsöverskridande ingripanden. Det vill säga ett brott så allvarligt att det medger undantag från den nationella suveräniteten. Annan brottslighet som medger liknande ingripanden är terrorism. Det är tydligt att Europeiska Unionens institutioner ser människohandel som ett av de allvarligaste brotten som begås på europeisk mark.

Vi vet som sagt från forskning och från polisens arbete med att bekämpa sexhandeln att gränserna mellan prostitution och människohandel är suddiga, många gånger omöjliga att dra. I synnerhet är det notoriskt svårt för att inte säga omöjligt för en sexköpande man att ha kunskap om situationen för den kvinna (eller är hon ett barn?) han köper sex av. Genom att göra sig till köpare av sex tar män därmed en medveten risk att den de köper befinner sig i ett slaveriliknande tillstånd. Ibland tar mannen också risken att det är ett barn som befinner sig under dessa omständigheter. Hans agerande riskerar alltså att göda en brottslighet som strider mot fundamentala rättsliga principer och kärnvärden i Europa och världen.

Ser vi dessa mycket suddiga och svårdragna gränser mellan människohandel och prostitution och ser vi den utsattas egna svårigheter att definiera sin situation i människohandelsprocessen, blir det tydligt vilken enorm skada enskilda sexköp utgör. De utgör en nödvändig aktivitet på en arena där människor regelmässigt och i stor skala, i klara brott mot människorättens grundstenar, görs till handelsvaror. Samtidigt som de skador som följer är enorma, för enskilda och för samhället, är upptäcktsrisken låg.

Av de skäl vi ger ovan anser vi att en självklarhet följer: köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn bör klassas som artbrott. Fängelse bör följa för den som begår dessa svårupptäckta men för utsatta personer och samhälle så skadliga gärningar. Det finns inget att vänta på. Om de grundläggande värden som vår kontinents rättsakter vilar på regelmässigt undergrävs av ett stort antal män, måste samhället agera.


Jenny Westerstrand, Roks ordförande och juris doktor i folkrätt

Anna Skarhed, ansvarig utredare SOU 2010:49