I sin bok undersöker Matilda Gustavsson, genom en allt mörkare lins, hur en krets med konsten som arena, redskap och kuliss, utvecklar ett universum av härskare och tjänare, viktig och oviktig, Mannen och kvinnorna. Den värld Gustavsson öppnar upp för läsaren både sitter ihop med och är skild från världen i övrigt. Genom kvinnornas berättelser om våld och med porträtt av personer och institutioner, studier av ekonomiska förehavanden och diskussioner om litteratursyn, tecknar Klubben ett sammanhang som när dess portar öppnas visar sig dölja en katedral av övergrepp och ovanförskap. Där studsar många ensamma kvinnors röster bort i tomhet eller vänder åter som ekon de inte ens själva tål att höra.

I boken låter Gustavsson dessa kvinnors röster istället för att tystas eller förvridas bilda en mäktig kör. När bokens sista sida kommer har de och hon tillsammans rivit ner och satt ljuset på en härd av orätt, sexuellt våld och förmätenhet som ställer frågan rakt till oss: Var börjar och slutar det som skedde på ”Klubben”? Hur tar vi nästa kliv?

Genom Klubben har Matilda Gustavsson fört samman journalistikens alla grepp och möjligheter med den feministiska våldsforskningens kunskaper och visat att en kvinnas penna är starkare än svärdet, också det som dubbar vapenbröder i mörka källare. Klubben är briljant. En diamant. - Äntligen! 

Matilda Gustavsson har hälsat: 

-Att uppmärksammas av Roks är väldigt stort för mig. Utmärkelsen tillhör också de kvinnor som genom att vittna om sexuellt våld skapade en historisk förändring. 

Varmt grattis Matilda!