”Ni bör ha extra försiktighet och kanske inte gå ensamma utan tänka er för.” Orden, riktade till Malmös kvinnor, kommer från polisens förundersökningsledare som utreder tre grova gruppvåldtäkter under den senaste månaden. Den senaste skedde natten mot lördagen, denna gång även med tortyrliknande inslag. Några män tillåts alltså att sätta stadens kvinnor i skräck. Visserligen tillbakavisade polisen sedan uttalandet; ”olyckligt och otydligt” sa man nu och budskapet var att ingen avråds från att röra sig ute i samhället.

Skadan var dock redan skedd. Det är endast i en våldtäktskultur som någon kan komma på en så absurd uppmaning som att de potentiella offren ska hålla sig hemma – medan de potentiella gärningsmännen går fria på stadens gator. Endast i en våldtäktskultur är det den våldtagna som skuldbeläggs och där ansvaret för övergrepp läggs på kvinnor och tjejer.
Våra liv inskränks – för att samhället gång på gång misslyckas med att skydda oss mot mäns sexuella våld. Kan ni ens föreställa er vilket ramaskri det hade blivit om det hade varit mäns rörelsefrihet som inskränktes?

Och så kom då i dag domen i fallet med gruppvåldtäkten i Fittja för ett år sedan. Det är en vidrig historia som man kan läsa om i förundersökningen. Kvinnan beskriver hur männen dunkade hennes huvud i golvet tills hon blev medvetslös. När hon vaknar upp våldtas hon analt, vaginalt och oralt. Sen turas männen om. I fyra timmar pågår övergreppet. De släpar henne naken upp- och nerför trapporna. Hon bedömer att åtta eller nio av männen våldtar henne i omgångar. Dessutom ska hon ha skrikit på hjälp, gjort motstånd och försökt freda sig, men misshandlats så illa att hon har svårt att prata.

Dessutom, och detta är heller inte klokt, det tog polisen ett år innan de förhörde männen eller undersökte brottsplatsen! Kanske hade domen blivit en annan om de kunnat säkra fler spår på platsen. Eller om männen inte haft alla chanser i världen att snacka ihop sig och enas om sin story.

Hur gick det då för vårt rättssystem? Jo, domstolen väljer att gå på männens linje: kvinnan påstås haft sex med dem i utbyte mot droger. De tre männen erkänner att de haft sex med henne, men påstod i förhören att det inte handlade om en våldtäkt. Domstolen väljer att ifrågasätta hennes beteende och missbruk och skuldbelägger henne medan männen frias från ansvar.
Varje sådan diskussion blottar en vidrig syn kvinnosyn. Domen blir en dom mot kvinnan som nagelfars, ifrågasätts och skuldbeläggs. Brottsoffret får, som vanligt, bära ansvaret för det sexuella våld hon utsatts för. Och männen går, som så ofta, fria.

Regeringen har precis stolt presenterat en ny samtyckeslag. Tanken är att den ska bidra till att förändra normer och värderingar, men till och med utredaren slår fast att vi inte kommer att få fler fällande domar. Att män gruppvåldtar, torterar och misshandlar råder beror nämligen inte på normlöshet. Sanningen är att det sexuella våldet bottnar i ett brutalt kvinnohat.
Samtyckeslagen är i detta sammanhang inte bara ett slag i luften – den är i ett längre perspektiv att betrakta som hånfull mot offren för vidrigheterna. Den skulle inte hjälpt dem och den kommer inte att hjälpa framtida olyckssystrar som utsätts för dessa brott.

Det här handlar om kvinnors och tjejer mänskliga rättigheter. Det spelar ingen roll om en kvinna missbrukar, är ute sent på natten eller följer med en man in i en trappuppgång för att köpa knark. Ingen har rätt att våldta henne!

Roks kräver:

• Polisen måste alltid utreda sexualbrott med största noggrannhet och professionalism och det krävs öronmärkta resurser för sexualbrottsutredningar.

• Vi kräver att alla polisdistrikt inrättar specialistgrupper för sexualbrott.

Zozan Inci, ordförande Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige