Debatt: Stå upp mot prostitution och surrogatmödraskap

Kvinnors rätt att bestämma över sin egen sexualitet och reproduktion är grundläggande i arbetet för mänskliga rättigheter och mot diskriminering. Samtidigt är just kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar den dimension av mänskliga rättigheter som väcker allra mest motstånd internationellt. Det finns anledning att vara stolt över att Sverige är ett av de länder i världen som tydligast försvarar kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR), och är en av de största biståndsgivarna på området. Men för att verkligen stå upp för kvinnors rättigheter krävs att regeringen också inkluderar den ökande kommersialiseringen och handeln med kvinnors kroppar genom prostitution och surrogatmödraskap i SRHR-arbetet. På samma sätt som Sverige en gång förde in aborträtten i definitionen av SRHR, trots avsaknad av internationell samsyn, bör Sverige aktivt verka för att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter inte kan köpas och säljas. 

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en central del i Sveriges biståndspolitik. Stödet till SRHR i statsbudgeten har mer än fördubblats de senaste 15 åren och utgör drygt 60 procent av svenskt hälsobistånd genom Sida och cirka 7 procent av det svenska internationella utvecklingssamarbetet. 2015 handlade det om totalt 2,3 miljarder kronor (Utrikesdepartementet, 2017). Sverige är den största finansiären av UNFPA, vilket är det FN-organ som ansvarar för SRHR-arbetet globalt samt en av de största finansiärerna av FN-organet UNAIDS. Detta ger stora möjligheter att påverka inriktningen för SRHR-arbetet.

Sedan de internationella överenskommelserna om SRHR antogs under 1990-talet utmanas kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter av delvis nya hot. Kommersialiseringen och handeln med kvinnors kroppar ökar, och tydligast manifesteras detta genom prostitution och handel med surrogatmödrar. Men i dessa frågor har den svenska regeringen hittills varit förvånansvärt tyst. Trots att det borde vara självklart att prostitution är oförenligt med alla människors sexuella rätt "att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp" (WHO), undviker regeringen att adressera frågan i sitt SRHR-arbete. 

Länder och organisationer har intagit olika förhållningssätt till prostitution. Medan Sverige år 1999 förbjöd sexköp och slog fast att prostitution är en form av våld och exploatering, valde länder som Tyskland och Nederländerna att legalisera sexhandel. Där bedrivs sedan början av 2000-talet öppen bordellverksamhet och människohandeln frodas. Sverige måste våga stå upp för den svenska modellen och försvara den kanske mest kontroversiella SRHR-frågan av alla – rätten att inte köpas och säljas i prostitution, i linje med FN:s Kvinnokonventions sjätte artikel. Ett sätt att göra det kan vara att förtydliga att ekonomisk påtryckning och utsatthet ska ingå i SRHR-definitionen av våld och tvång. 

Likaså borde en feministisk regering inte tveka att erkänna att handel med surrogatmödraskap är ett brott mot de reproduktiva rättigheterna. I dag har en global förmedlingsindustri vuxit fram ur en affärsmodell som kommersialiserar västvärldens efterfrågan på barn. Utsatta och fattiga kvinnor bär och föder barn åt välbeställda personer. Denna handel är till sin natur oförenlig med kvinnors rätt att bestämma över sin egen reproduktion och sina kroppar. Den mest omtalade reproduktiva rättigheten, rätten till abort, avtalas dessutom ofta bort i surrogatavtal. Om regeringen menar allvar med att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar och reproduktion måste man definiera att rätten att bestämma över sin reproduktion inte får inskränkas av ekonomisk påtryckning eller utsatthet. 
Mot bakgrund av utvecklingen vad gäller handel med kvinnor för sexuella och reproduktiva tjänster kräver kvinnorörelsen i Sverige att SRHR-politiken moderniseras. Det är ett måste om den ska svara mot dagens hot mot kvinnors rättigheter. Den svenska regeringen bör i alla internationella sammanhang verka för en feministisk definition av SRHR som slår fast att handel med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter inte är acceptabel. 

Jenny Westerstrand, ordförande Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby

Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Debattartikel publicerad i SvD 29 juni 2018