Jourverksamhet & skyddade boenden

Kvinnojourerna och barnen

Många av de kvinnor som söker stöd på någon av Roks kvinnojourer har sina barn med sig. Här avses främst de mindre barnen – som barn räknas alla till dess de fyllt 18 år.

Barn har lagstadgad rätt till att växa upp under trygga förhållanden och skulle de utsättas för eller bevittna våld, så har de rätt till hjälp och stöd. De har också ett behov av att bearbeta våldet. Kvinnojourernas uppdrag när det gäller barn är begränsat till att ge dem ett första stöd, jourerna ska aldrig behandla barn.

Alla jourer som tar emot barn har ett minimiansvar för barn som går ut på att:

• Vara en trygg plats.

• Lämna över till andra aktörer.

• Eventuellt erbjuda stödinsatser.

En del jourer har samtal med barn. Det är alltid bra att barnen får bekräftelse på sina upplevelser så att de kan gå vidare eftersom mamman inte alltid orkar prata om våldet med sina barn. En vanlig föreställning är att det är bäst att inte väcka den björn som sover, att inte prata om och påminna barnen om otäcka händelser. De som arbetar med utsatta barn vet att björnen aldrig sover! Att låta bli att prata gör inte att händelsen försvinner. Men det är barnet själv som bestämmer takten i samtalet.

På jourerna kan de även få träffa andra barn med liknande erfarenheter. En del jourer har organiserade aktiviteter för barnen.

Jourkvinnor måste ha kunskaper om hur barn som upplevt våld kan reagera, ge barnet individuellt stöd och vara en trygg person som lyssnar och som finns tillgänglig så att inte barnen hamnar utanför när mamman har så mycket praktiska stödbehov. I praktiken kan detta innebära att ha en egen rundvandring med barnen vid mottagandet. Boendet ska också vara anpassat till barn i olika åldrar med blöjor, mat och saker att sysselsätta sig med. Klädeskrokar i barnnivå, roliga sängkläder och kanske ett gosedjur på sängen kan vara små saker som gör att barnen känner sig välkomna.

Obs! Att vara stöd för barnet betyder inte att ta över föräldrarollen.

Roks arbetar också praktiskt i kvinnojourerna med barnansvariga kvinnor som tillvaratar barnens perspektiv, samt med att kvalitetssäkra kvinnojourernas stöd till barn som upplevt våld hemma.

Måste jourerna anmäla?

Kvinnojourer och tjejjourer har som regel inte någon anmälningsskyldighet, grundat i att det är ideella verksamheter där vi inte yrkesmässigt möter barn. Jouren kan ha en policy om att den bör anmäla om den får vetskap om att ett barn far illa. En sådan anmälan brukar kallas orosanmälan.

Eftersom flera jourer numera tar emot kvinnor med barn från socialtjänsten, är jouren i vissa fall att betrakta som utförare av socialtjänst. För dessa barn och kvinnor gäller SoL, Socialtjänstlagen, och enligt SoL har anställda på jouren anmälningsplikt när det gäller barn som kan riskera att fara illa, eller som på annat sätt bedöms vara i behov av stödinsatser. Det är barnens rätt att få en utredning om sin situation. Utredningen ska ligga till grund för vilka insatser som beviljas från socialtjänsten för barnet och mamman.

Insatser kan vara umgängesstöd, familjepedagog eller samtal för barnet

Hur görs en orosanmälan?

Enligt texten i Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 2/2012 kan skäl att göra en orosanmälan till Socialtjänsten vara:

• Om mamman och barnet återvänder till våldsutövaren.

• Om mamman utsätter barnet för våld eller omsorgsbrist.

• Om barnet tvingas träffa pappan som har misshandlat barnet.

En orosanmälan görs alltid i samförstånd med mamman, och bäst är att mamman själv anmäler till socialtjänsten att hon behöver stöd. Om mamman inte förmår ta hand om sitt barn för tillfället, kan hon ansöka om en stödperson eller familjepedagog genom socialtjänsten.

Roks kvinnojourer och tjejjourer kan ge stöd, rådgivning och hjälp åt dig som utsätts för mäns våld eller våld i lesbiska relationer och som identifierar dig som tjej eller kvinna. Vi är en riksorganisation som organiserar över 100 kvinnojourer och tjejjourer över hela Sverige. 

På kvinnojouren finns trygghet och kunskap

Våra jourer utgår från den stödsökandes behov och önskemål. Det kan gälla samtal om kvinnans livssituation och nuvarande relation. Hon kan också behöva råd kring en polisanmälan eller en vårdnadstvist. Det kan gälla sexuella övergrepp, antingen nyligen eller flera år tillbaka. Det kan också handla om en vän eller anhörig som misstänks sitta fast i en våldsrelation.

Jourkvinnorna ger samtalsstöd och råd och kan också följa med som stödpersoner vid besök hos till exempel polis, advokat och socialtjänst. En del jourer har en separat juridikjour. Några jourer har texttelefon för att kunna ge stöd åt hörselskadade kvinnor. Andra jourer har specialiserat sig på att ta emot incestdrabbade vuxna. Det finns också jourer som vänder sig särskilt till kvinnor med utländsk härkomst.

Alla våra kvinnojourer är egna föreningar, och alla arbetar på sitt eget sätt. Men gemensamt för jourerna är att de har en jourtelefon dit kvinnor och tjejer som behöver stöd kan ringa. Alla som söker stöd kan välja att vara anonyma och ingen registreras. De som är aktiva i jouren skriver under ett tysthetslöfte.

På jourerna arbetar bara kvinnor och inga män. Vi tar heller inte emot män.

En del jourkvinnor har egna erfarenheter av att vara våldsutsatta, andra har det inte. Att ha en kvinnlig identitet kan dock göra det lättare att leva sig in i våldets verklighet, eftersom kvinnor fått lära sig att män som regel har makten i vårt samhälle.

Roks jourer ser varje stödsökande som en medsyster. Tillsammans arbetar vi för att ta tillbaka den stödsökandes livsutrymme, som mannen krympt med kontroll och våld.

Skyddat boende

De flesta jourer erbjuder också skyddat boende för dem som varit tvungna att fly sitt hem. Kvinnojourerna samarbetar så att den kvinna som är förföljd kan bo på annan, hemlig ort. På kvinnojouren kan den hjälpsökande bo kvar tills ett permanent boende är ordnat.

Skyddat boende är också till för kvinnor som har barn.

Jouren stöttar kvinnan, både genom stödsamtal och konkreta åtgärder, som att hjälpa dig med sekretessmarkering.

Ett skyddat boende ser olika ut på olika jourer. På en del av dem får man dela bostad med andra kvinnor, på en del kan man bo i en egen lägenhet.

Alla kvinnor har rätt att få beskydd mot en farlig eller våldsam partner och det är kommunen som bär det yttersta ansvaret för att denna rättighet också tillgodoses.