Varför frågar du?

Tjejer och kvinnor som utsatts för mäns våld får ideligen svara på frågor som i själva verket stämmer överens med förövarens kvinnosyn. Gemensamt för dessa frågor är att de skiftar fokus från förövaren till våldsoffret. I och med att den våldsutsatta kvinnans egenskaper, läggning, vanor, erfarenheter, utseende, handlingar eller icke-handlingar blir det som ska granskas har också skulden flyttats över från våldsverkare till offer. Är den utsatta inte skyldig så är hon i alla fall medskyldig – detta är vad frågor om våldsutsatta tjejers och kvinnors klädsel, uppträdande, omdöme med mera implicit säger.

Få skulle ens komma på tanken att fråga andra brottsoffer, exempelvis de som utsatts för inbrott, rån eller stöld, varför de förvarade stöldbegärliga föremål i sitt hem, varför de befann sig just på den plats där brottet begicks eller varför de tog med sig plånbok, telefon eller handväska när de gick ut. Det är bara kvinnor som drabbas av mäns våld som tydligen ska skylla sig själva, åtminstone delvis.

En kvinna som polisanmält sin man efter många års misshandel, kränkningar och övergrepp får således än idag från berörda myndigheter ofta frågan:

– Varför stannade du?

Bortsett från att hon faktiskt gjort det motsatta, nämligen att lämna förövaren, så är detta heller ingen fråga som ställs till den våldsamme mannen.

Att våldsutsatta kvinnor fortfarande får felaktiga och nedvärderande frågor från journalister, myndighetspersoner och allmänhet fungerar som en dubbelbestraffning men är tyvärr så normaliserade i könsmaktsordningens föreställningsvärld att de tas för givna.

Därför stannade hon

Skälen till att en kvinna stannar kvar i en våldsrelation är många.

• Att bli slagen av den man älskar och är beroende av är en oerhört kränkande och skamfylld upplevelse. Att samtidigt vara isolerad och kontrollerad ger dåliga förutsättningar för att ta sig ur relationen.

• Att gå direkt kan bli väldigt farligt. När hon vill bryta med mannen är riskerna som allra störst. Kvinnans försök att avsluta förhållandet blir ett allvarligt hot mot mannens kontroll över henne, vilket kan leda till ökat våld – kanske även hennes död.

• Många kvinnor som lever med misshandlande män hoppas att de ska få honom att ändra sig och sluta misshandla henne. Hon försöker anpassa sig och ändra sitt eget beteende för att undvika mer våld.

• Finns det barn med i bilden befarar många kvinnor att den våldsamme pappan ska begära ensam vårdnad eller umgängesrätt och kunna skada barnen ännu värre. Detta sker i verkligheten och är en högst befogad rädsla.

• Om en kvinna som polisanmält mannen sedan väljer att avstå från medverkan i brottsutredningen läggs utredningen ofta ner av myndigheten. Istället borde kvinnans ändrade inställning tolkas som ett varningstecken. Kvinnor som ångrar sin anmälan gör det för att mannen fortfarande har makt över henne. Denna makt kan misstas för kärlek.

Hur kunde hon lämna en våldsam man?

Den rätta frågan att ställa till en person som identifierar sig som tjej eller kvinna och som just tagit sig ur en misshandelsrelation är:

– Hur klarade du av att lämna honom?

Alla som kommer i kontakt med en kvinna som lyckats ta sig ur en relation där hon utsatts för systematisk misshandel, ofta på alla plan – sexuellt, materiellt, ekonomiskt, psykiskt och fysiskt – behöver inse att hon förtjänar beundran istället för förebråelser över att hon inte gick tidigare. Fullständigt nertrampad har hon mot alla odds kunnat resa sig och gå.

Om vi tänker på dem som stannar kvar i en diktatur för att kämpa mot orättvisorna istället för att fly och sätta sig själva i säkerhet, då ser vi dem först och främst som hjältar, även de som fått betala med sitt liv. Ingen skulle få för sig att nedvärdera dessa modiga individer genom att fråga varför de stannade kvar och kämpade fastän de befann sig i underläge. Kunde det synsättet gälla för alla som i sina yrken får möta misshandlade tjejer och kvinnor som hållit ut i det längsta för att försöka förbättra en relation, då hade dessa kvinnor kanske också kunnat läka fortare eftersom uppmärksamheten då hade riktats mot deras styrka istället för att fokusera på brister.

Att stanna kvar för länge trots dåliga och hälsofarliga omständigheter är för övrigt inget som misshandlade kvinnor är ensamma om. De flesta stannar kvar på arbetsplatser där de vantrivs, blir mobbade eller får usel lön, fortsätter anpassa sig efter chefstyranner, utför arbetsuppgifter som är farliga för både miljön och den egna hälsan etcetera.

Varför då ställa högre krav på tjejer och kvinnor som blivit slagna, hånade, hunsade och under nedbrytningsprocessen ofta blivit ekonomiskt beroende och/eller utsugna av en kontrollerande man?

Ingen kvinna vill bli slagen

Ännu en tanklös fråga som misshandlade kvinnor får räkna med är:

– Varför dras du till fel män?

Precis som i andra parrelationer börjar även förhållanden som slutar i misshandel med förälskelse och kärlek. Våldet kommer inte i början av relationen, när det skulle vara lätt att dra sig ur, utan först när förhållandet är väl etablerat och mannen redan har ett visst grepp om kvinnan. Män som senare visar sig vara våldsamma brukar i inledningsfasen framstå som ovanligt ömsinta, snälla och omtänksamma.