Inte trött på att prata om det

Det var i diskussionerna om mediebevakningen kring Assange-fallet som Johanna Koljonen började twittra, mycket personligt, om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer.

Hundratals personer följde hennes exempel, och skapade ett samtal under rubriken #prataomdet på Twitter. Många berättade om övergrepp, sådant som inte förrän efteråt kändes som övergrepp, och om känslan av att veta att man inte respekterat den andras gränser.

För sitt initiativ tilldelas Johanna Koljonen utmärkelsen Årets kvinnogärning av Roks.

Hur känns det att få Årets kvinnogärning?
– Det känns enormt stort och ganska förvånande. Jag tänkte nog inte på frågan som en kvinnofråga utan mer som en människofråga. Men under #prataomdet-samtalets gång insåg jag också att mycket av det dåliga eller farliga sexet har orsaker som har med kulturella förväntningar på könsrollerna att göra. Då blir en del av upplevelserna till formen väldigt olika för kvinnor och män. Fast lika svåra att prata om, för bägge grupperna! I de berättelser som handlade om rena övergrepp och uttalat våld blev det förstås dessutom mycket tydligt att kvinnor i sexuella situationer rent statistiskt är mer utsatta än män.

Hur ska vi få fler att prata om det, och de som börjat att fortsätta?
– Jag tror att vi främst får försöka vara lite uppmärksamma på oss själva. På när vi gör något av orsaker som har att göra med skam eller förväntan. Och på när vi låter bli att prata om sånt vi skulle behöva prata om för att det känns för pinsamt.

Är du trött på att prata om det?
– Nej, men jag är lite trött på att prata om att prata om det. Samtidigt är det viktigt! Att påminna om att världen inte går under om jag säger att vet ni vad, jag har gjort dumma och destruktiva val som har gått ut över mig själv och ibland mina partners, och det kan jag stå för och lära mig av. Och att ibland har andras val gått ut över mig, och det var inte mitt fel. Om det får någon annan också vågar vara ärlig med sig själv och andra så har det ju varit värt det.

Vad har du för förhållande till tjej- och kvinnojoursrörelsen?
– Bara att det är skönt att veta att de finns. Jag har läst en av rollerna i pjäsen Seven några gånger och där behandlas bland annat jourrörelsens födelse i Ryssland. Då blir man påmind om att det inte är självklart att den här hjälpen finns att få.

Vad gör du nu?
– Jag har precis släppt ett seriealbum, Oblivion High, tillsammans med en underbar tecknare som heter Nina von Rüdiger, och i april kommer min och Andreas Ekströms bok om Carola! Och så jobbar jag faktiskt på en antologi som heter "Saker vi tänker på när vi ligger med varandra". För att det blev för sorgligt att bara prata om det dåliga eller hemska sexet. Jag är road av subjektiva upplevelser av roliga eller vardagliga eller misslyckade eller storartade sexuella möten, alla knäppa tankar man kan få i sådana stunder!

Läs mer om #prataomdet här.