Roks diskuterade jourernas framtid med Nyamko Sabuni

Vad innebär Socialstyrelsens nya riktlinjer för jourrörelsen? Hur ska kvinnofridsarbetet finansieras på bästa sätt? Hur skapar vi lika förutsättningar för kvinnor och barn att ta sig ur våldsamma relationer i hela Sverige? Det var huvudfrågorna som togs upp under Roks uppvaktning av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni på måndagen.

Under kvinnojoursrörelsens historia har ett av de tydligaste målen varit att samhället ska betala och ta ansvar för kvinnofriden. De senaste regeringarnas finansiella satsningar mot mäns våld mot kvinnor har därför välkommats av jourrörelsen. De nya riktlinjerna och råden från Socialstyrelsens för hur kvinnofridsarbetet ska organiseras är även de bevis på att samhället börjat se och behandla mäns våld mot kvinnor  som det allvarliga samhällsproblem det är.

Men det finns skäl att begrunda och tillsammans med berörda aktörer analysera nya riktlinjerna. För det finns oklarheter i hur de ska tokas och efterlevas. När Roks uppvaktade Nyamko Sabuni på måndagen hade ordförande Angela Beausang med sig en mapp där jourernas tankar kring de nya riktlinjerna fanns samlade. Främst innehöll den frågor gällande hur jourerna ska tolka uttrycket ”utförare av socialtjänst” i Socialstyrelsens nya riktlinjer och hur anmälningsplikten som följer med utförandet av socialtjänst kommer påverka jourernas arbete i praktiken.
- Vi kan vara på väg att genomföra en stor förändring som jag inte är säker på att alla som arbetar med de här frågorna är med på eller har kunskap om. Våra medlemsjourer känner oro inför detta, säger Angela Beausang.

Angela lyfte även frågan om driftformerna för kvinnofridsarbetet och underströk att hon i grunden ser det som något positivt att allt fler kommuner nu börjar ta sitt ansvar genom att bland annat driva ”egna” jourer i kommunal regi. Men hon poängterade också att kommunaliseringen av jourerna kan få en oönskad effekt: att alla kvinnor inte längre känner sig välkomna på jouren.
- När vi startade kvinnojoursrörelsen var det för att vi visste att mäns våld kan drabba oss alla, att våld inte är något som endast vissa socialt drabbade kvinnor utsätts för. Jag befarar att jourerna som drivs i kommunal regi fylls av kvinnor som redan har kontakt med socialen. Alla kvinnor ska naturligtvis få hjälp, men vi får inte enbart driva jourer där bara vissa kvinnor känner sig välkomna. Jourerna måste vara öppna för alla.

På den här punkten fick Angela Beausang starkt medhåll från Beatrice Unander-Scharin från Tjejjouren Ronja. I hennes hemkommun Västerås har kommunen startat upp ett eget boende. Trots detta är trycket på kvinnojouren alltjämt lika högt.
- Det verkar som att båda jourerna behövs och att vi vänder oss till lite olika grupper av kvinnor. Vi kompletterar alltså varandra. Dessutom har kommunen ingen motsvarighet till vår tjejjour och heller ingen uppsökande verksamhet.

Nyamko Sabuni ställde frågan om Roks såg något problem med att kommunerna numera fördelar medlen till jourerna. MajLis Perhans, Roks kassör från Nynäshamns kvinnojour, passade då på att lyfta att Roks redan i en rapport från 2009 kritiserade denna form av finansiering och istället föreslog att jourerna självständigt skulle få möjlighet att söka statliga medel.
I detta sammanhanget nämnde Katinka Ingves från Kvinnojouren Ellinor i Linköping problemet med jourernas kortsiktiga finansiering.
- Detta är ett stort problem som gör att vi inte kan satsa långsiktigt och fullt ut med till exempel barnverksamhet, eftersom det arbetet byggdes upp av projektpengar.

Nyamko Sabuni höll med om att finansieringen måste ses över och sammanfattade i slutet av mötet sin inställning:
- Jag ser inget egenvärde i att kommunerna driver egna boenden, för mig är driftformen oväsentlig. Huvudsaken är att någon sköter arbetet och tar ansvar. Men vi måste se till att kommunerna betalar för ert arbete, som ni nu dessutom har berättat är kvalitetssäkrat. När detta inte sker blir jag upprörd. Jag tror att vi måste hitta ett sätt för kommunerna att betala per besökande och finansieringen måste bli mer långsiktig och transparent.