Att vara jourkvinna
Kvinnotryck 3/2009
Text:
Johanna Petersson & Katarina Hörlin Barnekow Roks fyller 25 år. Under årens lopp har en enorm erfarenhet byggts upp på medlemsjourerna. Omöjlig att fånga på tio sidor. Vi har ändå försökt spegla läget just nu och frågar: vad gör en jourkvinna? En tjejjours-tjej? Den första av Roks tjejjourer startade 1996.
Evelina, 20 år, har nyss startat en i Eslöv. Anna Lisa Nilsson, 83 år, gjorde likadant för snart trettio år sedan. Då grundade hon Kvinnojouren Märta. Båda delar med sig av sina visioner.
”Vet du vad en jourkvinna gör?” frågade vi politikerna i Almedalen, svaren redovisas på sista sidan. Innan dess berättar polisen, sjuksköterskan och socialsekreteraren om hur de tycker att det är att jobba med jourkvinnor vid sin sida.
Samarbete med jourkvinnor
text: Johanna Petersson
I kampen för att hjälpa misshandlade kvinnor arbetar kvinnojourer ofta sida vid sida med andra yrkesgrupper. Här berättar akutsjuksköterskan Susanne Bergdahl, polisen Ulf Johansson och Kvinnofridssamordnaren Margot Olsson om deras syn på samarbetet.
Kvinnan öppnar bildörren och går mot akutmottagningen. Hon svettas i sin mörkblå polotröja. Men polon är ett måste, den döljer de värsta såren efter makens slag.
– Hej, jo det är så att jag...
Mer behöver hon inte berätta. Personalen på akutmottagningen förstår och ber henne sitta ner i ett avskilt rum.
Sjuksköterskan som tar hand om kvinnan ringer den lokala kvinnojoure
– Hej, jag har en misshandlad kvinna här som behöver stöd. Kan ni komma?
En stund senare kommer kvinnojourskvinnan. Hon är med när den misshandlade kvinnan blir omplåstrad och när skadorna dokumenteras.
Ungefär så går det till när en misshandlad kvinna kommer till sjukhuset i Karlshamn för vård. Akutmottagningen har en tät kontakt med Roks kvinnojour i Olofström. Kvinnojouren innebär en stor avlastning för sjukhuspersonalen. Akutmottagningen är slimmad och när en misshandlad kvinna söker vård tar hon en anställds hela tid.
Jourkvinnan – en trygghet
Genom att en jourkvinna följer med den slagna och oftast upprivna kvinnan och stöttar henne så innebär det en arbetsbelastningsminskning för sjukhuspersonalen.
– Det är en trygghet för oss att jouren finns. Då slipper vi känna att vi lämnar kvinnan i sticket. Nu har vi någonting att förmedla, ett ställe dit kvinnan kan vända sig där hon blir omhändertagen, säger sjuksköterskan Susanne Bergdahl.
För Akutmottagningen är just en akutmottagning. De plåstrar om kvinnan och sedan skickar de hem henne. Kvinnojouren finns utanför sjukhusets väggar och tar hand om kvinnan efter att hon har blivit vårdad. De kan hjälpa henne bryta sig loss från den misshandlande mannen och erbjuda en plats i det skyddande boendet. Annars kan det som vårdpersonal kännas som att de lämnar kvinnan i sticket eftersom många män slår igen, igen och igen, menar Susanne Bergdahl. Hon är tillsammans med en kollega ansvarig för vården av misshandlade kvinnor på Karlshamns lasarett. De har besökt kvinnojouren och informerat dem om hur de jobbar. Nu hoppas de att kvinnojouren kan hälsa på dem och berätta om sitt arbete
– Ju bättre kontakt vi har med varandra desto lättare är det att ringa dem när vi behöver.
Stöd för polisen i Uppsala
Även polisen i Uppsala håller på att stärka samarbetet med lokala jouren. I höst ska representanter från jouren finnas i receptionen några dagar i veckan och hjälpa misshandlade kvinnor. De kan följa med till läkaren och vara med under polisförhöret.
– Kvinnojouren är bra eftersom de stöttar kvinnorna på ett sätt som vi inte alltid har möjlighet att göra, säger Ulf Johansson, chef på Familjevåldsenheten. Polisens uppgift är att lösa brott, inte att ha långa stödjande samtal med en misshandlad kvinna. Jourkvinnorna kan ta sig tid att prata med kvinna, för oftast är det vad misshandlade kvinnor behöver främst. Att någon lyssnar på en.
Att en kvinna väljer att polisanmäla sin make eller sambo för misshandel är ett stort steg och innebär ofta starten på en tuff resa, menar Ulf Johansson. Polisanmälan och ett uppbrott från en misshandlande man betyder i många fall att familjesituationen löses upp, vilket är traumatiskt i sig.
Tätare samarbete
Roks arbetar även opinionsbildande. Och det är ett arbete som Margot Olsson, samordnare för Malmö stads Kvinnofridsprojekt, vill lyfta upp. För henne är det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor en viktig del i jourarbetet.
Ju mer kvinnojouren syns, desto fler kvinnor får reda på att de kan vända sig dit om de har problem. För att arbeta opinionsdrivande krävs tid. Det är inte alltid ideellt arbetande jourkvinnor har den tiden. Överhuvudtaget kan jourkvinnerollen vara krävande, med snabba och svåra ställningstaganden.
– Jourkvinnor har ingen anmälningsplikt om de exempelvis vet att barnen i en familj far illa, eftersom kvinnojourer är ideella föreningar. Samtidigt är både vi i socialtjänsten och jourerna angelägna om att hjälpa barnen. Just nu diskuterar vi för att komma överens om ett avtal så att även jourkvinnor anmäler i de fall då det är socialtjänsten som placerat kvinnan och barnet på jouren, säger Olsson.
Utvecklade kontakter och ett tätare samarbete, så ser i bästa fall relationen ut mellan olika myndigheter och kvinnojouren. Men hur ser framtiden ut? Tjejjourernas bildande kan hjälpa till att knyta starkare band mellan skolorna och jourerna. Och ju tidigare jourerna kan hjälpa till att stärka tjejer, desto bättre.
Målsägandebiträde – en rätt att bevaka
text: Katarina Hörlin Barnekow
Den som ska genomgå rättegång för sexualbrott och grov kvinnofridskränkning har rätt till ett målsägandebiträde. Biträdet ska stötta: se till att inga kränkande frågor ställs under förhör, föra skadeståndsanspråk och förbereda inför rättegången. Enligt lag 1988:609 ska biträdet utses så snart förundersökning inleds.
Men nu visar en Brå-rapport att vid endast 40 procent av alla förundersökningar om våldtäkt mellan 1 juli 2007 – 30 juni 2008 hade ett biträde förordats.
Samma rapport säger att ”flera åklagare är upprörda över att domstolen enbart utsåg biträden från en lista de hade utan att kontrollera om den juristen var lämplig eller tillräckligt kompetent”.
Här fyller flera kvinnojourer en viktig funktion. Många jourer har knutit en pool av insatta advokater till sig, som de direkt kan rekommendera. I bästa fall finns biträden med samma hemspråk, så att kvinnan får möjlighet att berätta exakt vad hon upplevt. Följer jourkvinnan med till polisen kan de påpeka hennes rätt till biträde. Kvinnan har även rätt till att ha ytterligare en stödperson med sig under rättegången.
Polisen ska informera, men ytterst är det domstolen som har ansvaret för att biträde erbjuds.
Källa: Brottsförebyggande rådet, BRÅ ”Målsägandebiträde – En beskrivning av lagens tillämpning”. Rapport 2009:4, Regnbågens Kvinnojour och tidningen Brottsoffer nr 1 2005.
Hon handleder jourkvinnor och utbildar andra
Ingen behöver vara ovetande om mäns våld mot kvinnor. Informationen finns. ”Antingen tar man den till sig eller inte. Det är ett val”, säger Nancy Kostet som föreläst för tusentals.
text: katarina hörlin barnekow
Socialtjänst. Skola. Vård. Polis. Fackförbund. Överallt har Nancy Kostet varit och utbildat i mäns våld mot kvinnor.
– På ett intellektuellt plan förstår de flesta, samtidigt finns ett känslomässigt motstånd. ”Är det verkligen så hemskt, som det verkar?” frågar en del. Det är som om det kommer så nära och är så smärtsamt att ta in, att man skyddar sig, slår bort, hävdar att kvinnor minsann också kan. Få kan säga att de aldrig mött någon utsatt.
Ofta upplever hon tacksamhet från åhörarna. Många vill veta ännu mer och kunskapen är utbredd idag.
– Det är absolut kvinnojourernas förtjänst. Ja, hela kvinnofridslagstiftningen kan vi tacka dem för. Begreppet ”grov kvinnofridskränkning” bygger ju på att man förstår att kränkningen pågår under lång tid, just det som kvinnojourerna tidigt insåg.
I år fyller Roks 25 år. Flera kvinnojourer är äldre och mycket har ändrats sedan Nancy Kostet drog igång den i Sundsvall 1981.
– Arbetet är mer strukturerat idag. Det är nödvändigt med metoder och rutiner, när trycket på jouren hårdnat. Samtidigt får stödet inte bli för likt behandlingsarbete.
Varför?
– Systerskapet är kvinnojourens kärna. Det får inte förloras. De ideella jourkvinnorna har en viktig roll, inte minst när skyddsbehovet övergått i stödbehov och kvinnan lämnat boendet. Då kan de se till att hon inte är lämnad ensam. Jag undrar ofta om ideella jourkvinnor inser sin betydelse? En del jourer slutar om de känner sig inte behövda. Utmaningen är att hitta balansen mellan de anställdas kompetens och jourkvinnans. Båda behövs.
Nancy Kostet är handledare på flera kvinnojourer. Asylfallen, se barn fara illa och insikten att samhällets skyddsnät inte fungerar, är det som oftast måste bearbetas.
– Ingen på jouren ska lämnas ensam med sina tankar och känslor.
Tillsammans med bland andra Carin Holmberg skriver Nancy just nu en bok om hur kvinnor genom ”kunskap, bild och samtal” kan bearbeta våldserfarenheter.
– Jag tror mycket på kvinnogrupper, att dela tankar är läkande. Sen tänker jag ofta på Elsa Bolins ord: ”vi ska vara en blåslampa i baken på myndigheter”. Det gäller än. Vi har bra lagar i Sverige. Nu ska vi se till att de följs. När en kammaråklagare offentligt säger att det inte kan vara våldtäkt om mannen och kvinnan är gifta – vem ska bevaka kvinnors rätt, om inte vi gör det?
Jourkvinnans kunskap bygger på erfarenhet OCH teori
Jourkvinnor utbildar andra i mäns våld mot kvinnor. Men vilken utbildning har en jourkvinna? En del anställda har en socionomutbildning i botten. Andra är ingenjörer. Folkhögskolan i Härnösand utbildar jourister och har bland annat familjerätt, hedersproblematik och etik på schemat. Inom ämnet ”praktiskt jourarbete” ingår att skriva projektansökningar och hålla i utbildningar.
De flesta jourer har studiecirklar där nya ideella jourkvinnor går igenom allt från normaliseringsprocessen till grundläggande juridik.
– Men vi får inte förvänta oss att den erfarenhet det tagit oss tjugo år att förvärva ska finnas på en gång hos en ny jourkvinna, som gått grundutbildningen i kvinnojourskunskap. Erfarenhet fås genom praktiskt arbete. Vi ska inte vara rädda att släppa in de unga, speciellt inte nu när vi står inför ett generationsskifte. Hur ska jourerna förnya arbetet? Hur möta trafficking? Spännande frågor att diskutera, säger Nancy Kostet.
Kommentarer
Skriv ny kommentar