Kvinnojouren och barnen

Många av de kvinnor som söker stöd på en kvinnojour har sina barn med sig. Här avses främst de mindre barnen – som barn räknas alla till dess de fyllt 18 år.
Barn har lagstadgad rätt till att växa upp under trygga förhållanden och skulle de utsättas för eller bevittna våld, så har de rätt till hjälp och stöd. De har också ett behov av att bearbeta våldet. Kvinnojourernas uppdrag när det gäller barn är begränsat till att ge dem ett första stöd, jourerna ska aldrig behandla barn.
Alla jourer som tar emot barn har ett minimiansvar för barn som går ut på att:

  • Vara en trygg plats.
  • Lämna över till andra aktörer.
  • Eventuellt erbjuda stödinsatser.

En del jourer har samtal med barn. Det är alltid bra att barnen får bekräftelse på sina upplevelser så att de kan gå vidare eftersom mamman inte alltid orkar prata om våldet med sina barn. En vanlig föreställning är att det är bäst att inte väcka den björn som sover, att inte prata om och påminna barnen om otäcka händelser. De som arbetar med utsatta barn vet att björnen aldrig sover! Att låta bli att prata gör inte att händelsen försvinner. Men det är barnet själv som bestämmer takten i samtalet.

På jouren kan de även få träffa andra barn med liknande erfarenheter. En del jourer har organiserade aktiviteter för barnen.

Jourkvinnor måste ha kunskaper om hur barn som upplevt våld kan reagera, ge barnet individuellt stöd och vara en trygg person som lyssnar och som finns tillgänglig så att inte barnen hamnar utanför när mamman har så mycket praktiska stödbehov. I praktiken kan detta innebära att ha en egen rundvandring med barnen vid mottagandet. Boendet ska också vara anpassat till barn i olika åldrar med blöjor, mat och saker att sysselsätta sig med. Klädeskrokar i barnnivå, roliga sängkläder och kanske ett gosedjur på sängen kan vara små saker som gör att barnen känner sig välkomna.
Obs! Att vara stöd för barnet betyder inte att ta över föräldrarollen.

Roks arbetar också praktiskt i kvinnojourerna med barnansvariga kvinnor som tillvaratar barnens perspektiv, samt med att kvalitetssäkra kvinnojourernas stöd till barn som upplevt våld hemma.

Måste jourerna anmäla?

Kvinnojourer och tjejjourer har som regel inte någon anmälningsskyldighet, grundat i att det är ideella verksamheter där vi inte yrkesmässigt möter barn. Jouren kan ha en policy om att den bör anmäla om den får vetskap om att ett barn far illa. En sådan anmälan brukar kallas orosanmälan.

Eftersom flera jourer numera tar emot kvinnor med barn från socialtjänsten, är jouren i vissa fall att betrakta som utförare av socialtjänst. För dessa barn och kvinnor gäller SoL, Socialtjänstlagen, och enligt SoL har anställda på jouren anmälningsplikt när det gäller barn som kan riskera att fara illa, eller som på annat sätt bedöms vara i behov av stödinsatser. Det är barnens rätt att få en utredning om sin situation. Utredningen ska ligga till grund för vilka insatser som beviljas från socialtjänsten för barnet och mamman.
Insatser kan vara umgängesstöd, familjepedagog eller samtal för barnet.

Hur görs en orosanmälan?

Enligt texten i Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 2/2012 kan skäl att göra en orosanmälan till Socialtjänsten vara:

  • Om mamman och barnet återvänder till våldsutövaren.
  • Om mamman utsätter barnet för våld eller omsorgsbrist.
  • Om barnet tvingas träffa pappan som har misshandlat barnet.

En orosanmälan görs alltid i samförstånd med mamman, och bäst är att mamman själv anmäler till socialtjänsten att hon behöver stöd. Om mamman inte förmår ta hand om sitt barn för tillfället, kan hon ansöka om en stödperson eller familjepedagog genom socialtjänsten.